Grusgården. Möjligen min favoritplats i trädgården. Kanske för att den har den där perfekta kombon av ljus och skugga. Solstrålar som letar sig ner genom ett tak av trädkronor. Bambu som rasslar i vinden. Något som blommar under hela säsongen. Så det där ljudet av knastrande grus under fötterna.
Här är man hemlig för omvärlden, helt omsluten av grönska. En egen liten värld. En fristad.
Jag önskar att jag kunde säga att jag tänkt ut platsen och skapat den efter en plan. Men den har bara blivit. Genom tillfälligheter över flera år.
Längs ena kanten sträcker sig en lång rabatt med organisk form, kantad med cortenstål. Här växer mycket städsegrönt som bambu, hasselört, myskmadra och alunrot. Flera julrosor står i den gröna mattan, tillsammans med funkior och ett elefantgräs, och på försommaren blommar klarblå iris och vita aklejor under den vitblommande blomsterkornellen. Här står också en vitblommande ros, en trädpion med stora vita blommor och en mörkbladig japansk lönn.
Högt över planteringen svävar den glesa kronan av ett japanskt körsbärsträd. Kopparfärgat bladutspring samsas med ljusrosa, fyllda blommor på våren, för att sedan övergå i mörkgrön grönska som på hösten exploderar i höstfärger. Det här trädet är köpt som en liten pinne för 50 kr, och påstods bli en till två meter högt. Nu är det många meter mer än så, och jag hade aldrig vågat plantera ett så högt träd här om jag hade vetat. Men nu pryder det sin plats och jag är nöjd att det hamnade där.
Den här planteringen var tänkt som en dammplantering. Planen var under många år att det skulle byggas en stor trädgårdsdamm här. Jag plantera ett plommonträd på det som var tänkt att bli andra sidan av dammen med en romantisk bild av knotiga grenar över en vattenspegel, och ett regn av vita blommor som singlar ner i dammen. På hösten byttes bilden mot en mer realistisk sådan av hundratals plommon nedplumsandes i dammen, för att sedan följas av alla vissna höstlöv. Dålig idé helt enkelt. Drömmen om en damm just där fick gå i graven, i alla fall för nu. Att ta bort plommonträdet är inte att tänka på.
För att ändå få in lite vattenelement står här ett stort zinkbadkar, och även några mindre vattenbad.
I andra änden av grusgården står två äppelträd. Idag skulle jag välja en annan stamhöjd, men det var inget jag tänkte på i min iver att sätta fruktträd när vi flyttade hit. Alla fruktträden har cortencirklar runt sig med olika planteringar innanför. Resultatet blev en otroligt krånglig yta att sköta gräsklippningen på. Att böjd under träden jobba sig runt de runda planteringarna höll på att göra oss galna. Jag fick en idé om att sätta två stora rektanglar i cortenstål på ytan, dels för att minska gräsytan att klippa, dels för att enkelt kunna göra två nya rabatter. Ännu en av mina impulsiva idéer som inte var så smart, för nu blev det ännu krångligare att klippa gräset.
En dag klagade han på att ytan såg stökig och osammanhängande ut. Som massa lösa delar utan sammanhang. Det fick mig att titta på ytan med mer distans och fundera över hur det såg ut för någon annan, som inte självklart såg mina planteringsteman i växtval och triangeln träden planterats i. Jo han hade helt rätt. Det var nog bara jag som såg hur ytan hängde ihop. Den behövde något som band den samman. Och så föddes idén om att grusa ytan.
Vi grävde bort grässvål, la ut markduk och fyllde på med grus. Tungt och svettigt, men också det jag älskar med trädgård. Skapandet och kreativiteten. Vi fick hantera uppstickande, stora trädrötter, gräva upp stenbumlingar och klura på hur vi skulle få ihop ytterkanterna med omgivningen. Vi valde att avgränsa ytan med små plattsättningar som gick mellan de olika rabatterna. Han fick kapa sten i massor, speciellt för att få till en cirkel runt det ena äppelträdet.
Så till sist stod den där. Grusgården. Och jag har älskat den här platsen sen första stund. Förutom när alla nedfallna plommon ska plockas bort. Plantera inte plommonträd över en grusad yta om du kan låta bli. Det är verkligen ingen bra ide. Men det är vackert.
I ena änden har vi byggt en provisorisk låda av spillvirke och ställt några pallkragar där jag odlar olika saker från år till år. Dessa har jag nu börjat riva för att vi ska komma vidare med vårt stora projekt. Växthusbygget. Visionen är ett svart växthus på mur som angränsar till grusgården. Jag hoppas vi får till det någon gång.
Välkommen med på en promenad runt grusgården en höstdag.
