Jag har aldrig lyckats med tomater. När andra beskriver sitt överflöd av tomatskörd som de inte vet vad de ska göra med, och hur enkelt det är att odla tomater, fattar jag ingenting. Jag kan inte påstå att jag lyckades med min tomatodlig i år heller. Men jag fick min bästa skörd någonsin och har fortfarande tomater som ligger och eftermognar inomhus så att jag kan ta fram med jämna mellanrum och skiva upp på smörgås eller göra en sallad till middagen. Och både framgång och misslyckanden ger lärdomar, så jag tänkte dela med mig av lite tankar om att odla tomater.
Jag sår mina tomater inomhus i mitten på mars. Jag gillar djupa pluggbrätten med lite större celler och tillhörande underbevattningsbricka till tomatsådden, alternativt Nelson Gardens minidrivhus som heter Rootmaster. Jag gror sådden på golvvärmen i badrummet, och så fort plantorna tittat upp åker de in under växtbelysningen. De behöver många timmars ljus och inte allt för varmt, för att inte rangla iväg och bli långa och klen. När de fått sina karaktärsblad börjar jag vattna med kissvatten. Tomater är hungriga växter, och under plantuppbyggnaden behöver de mycket kväve. Senare vill de ha mindre kväve och mer kalium och fosfor för att stimulera blomning och fruktsättning.
Så fort vårsolen värmer börjar jag bära ut dem på dagarna och in på nätterna. Detta hjälper till att få knubbiga, tåliga plantor och minskar också invasionen av bladlöss som gärna kommer. Blir det ändå mycket bladlöss spolar jag bara av dem med vatten, det brukar räcka för att hålla nere mängden bladlöss även om de inte försvinner.
När rötterna fyller ut krukan plantar jag om dem i ny, näringsrik jord av bra kvalité. Jag tycker om jord som innehåller lera och naturgödsel. Ofta gör man misstaget att sätta sina plantor i för stora krukor. Det är bättre att plantera om flera gånger så att plantan hinner med. I för stor kruka blir det lätt att man övervattnar så att plantan får syrebrist och hämmas i sin utveckling När de börjar växa till sig sätter jag dem gärna i lite smala men djupa krukor. Då kan de bilda fina rötter men tar inte så stor plats under växtbelysningen. Har man många plantor är det en stor fördel.
Det är alltid en chansning att veta när man ska plantera ut dem på sin slutplats. Jag vill såklart inte att de ska drabbas av frost, även om de faktiskt klarar lättare frost vid enstaka tillfällen. De trivs inte heller med allt för stora svängningar i temperaturen. Samtidigt blir det till sist svårhanterligt med de stora plantorna inomhus, och man vill bara få ut dem på heltid.
Jag har inget växthus utan alla står i krukor eller i odlingslådorna i köksträdgården. Helt klart trivdes de som stod i odlingslådorna bättre än de i kruka. Tyvärr trivdes en del av dem lite för bra och fick alldeles för mycket kväve efter utplanteringen. Det blev bladmassa i mängd, och fast jag var supernoga med att tjuva plantorna missade jag tjuvskotten plantorna sköt nerifrån jorden. En havererad tomatdjungel var ett faktum. Jag hade dessutom klämt in för många plantor på liten yta, igen. Det är verkligen ingen framgångsfaktor. De plantor som stod för sig själva i odlingslådorna och hade gott om utrymme var de som var friskast och gav absolut bäst skörd. De var ju såklart också lättast att sköta om och hålla koll på. Plantorna som stod och trängdes fick bladmögel redan i slutet av juni när vi hade haft flera veckor av ihållande regn.
En liten summering av vad jag tar med mig till tomatsäsongen 2025:
- Sådd i mitten på mars är en bra tid för mig i zon 3, växtbelysning är då en förutsättning
- Håll avstånd mellan plantorna och se till att de står luftigt så minskar risken för sjukdomar och du kan ha bättre koll på plantan
- Ta bort tjuvarna som kommer nerifrån marken om du inte vill ha en svårskött tomatdjungel
- Vid minsta tecken på bladmögel klipp bort allt angripet du ser, och fortsätt klipp allt som dyker upp som inte ser friskt ut. Detta kan rädda din skörd. Om själva stammarna på plantan börjar se angripna ut är det dags att på en gång plocka av alla tomater som kan eftermogna inomhus. Angreppet kan annars på väldigt kort tid förstöra hela skörden.
- Sortvalet har väldigt stor betydelse. Smakmässigt såklart, men även vad gäller hur produktiva de är, hur tidigt de mognar och hur känsliga de är för bladmögel.
Avslutningsvis lite tankar om sortval inför nästa tomatår. Jag kommer skippa alla varianter av Brandywine. Varje år är det på dem bladmögelangreppen börjar, och på just de plantorna blir angreppen snart väldigt omfattande så att jag inte hinner få några tomater. Jag kommer också välja bort alla stora bifftomater. Även om de är sjukt goda tar de för lång tid på sig att mogna, vilket innebär att ofta hittar ett gäng sniglar dit och gottar sig på de halvmogna tomaterna och skörden är bara att kasta.
Så i år satsar jag på medelstora tomater och coctailtomater. Jag kommer mest ha lägre sorter då det känns mycket mer hanterbart, speciellt i kruka. Det är väldigt mycket lättare att ha koll på en planta som är en meter jämfört med de som blir drygt två. Såklart letar jag efter riktigt goda, produktiva sorter, men jag vill också att de ska vara vackra. I år kommer jag prova ett helt gäng nya sorter, och tar bara med mig ett fåtal från det här året.
Min absoluta favorit från i år är Wolverine. En rejält stor tomat och något av det godaste jag ätit. Köttig, saftig och perfekt avvägd sötma och syra. Den var galet produktiv, och när alla plantor runt omkring kämpade med massa bladmögel var den helt utan angrepp hela säsongen. Den fortsatte dessutom producera fram tomater även när det blivit ganska kyligt. Och kolla bara så vacker!
Mei Wei blir kvar ett år till. En liten röd, lagom söt körsbärstomat som har hängt med hos mig några år. Även Sungold har en given plats med sina små, väldigt söta men också fruktiga tomater.
Rebel starfighter utlovas växa bra i kyligt väder, vilket den verkligen infriade. När vädret i juni slog om och blev kallt och regnigt stannade alla tomater av utom just den här sorten. Medelstor, vacker tomat (kolla in första bilden i det här inlägget) med söt och mycket fyllig smak. Den kommer jag också odla nästa år.
Den sista tomaten som får hänga med är Canestrino di Lucca. En röd, medelstor tomat med vackra, ribbade frukter nästan helt utan gel och med intensiv smak, fullpackad av umami och sälta. En perfekt såstomat.
Har du tips på någon favoritsort att dela med dig av?
