Köksträdgården

Att odla grönsaker tar mycket tid, och jag vet att jag slarvar när det gäller köksträdgården. Jag har nog gjort de flesta fel man kan komma på, och kämpar ständigt mot mördarsniglar, rådjur, kållarver, sork och allt möjligt oknytt för att få behålla min lilla skörd ifred. Jag tränger in alldeles för många plantor på för liten yta, gödslar för dåligt och slarvar med ogräsrensningen. Allt sker utan planering, nästan helt på impuls utifrån nya spännande sorter jag vill prova, en vacker fröpåse eller tips från någon om en bra sort som ger mycket skörd.

Jag brinner mest för blomsterrabatter, vackra former och kombinationer, och därför är grönsaksodling egentligen inte min grej. Jag kan inte låta bli att klämma in en ros bland squashplantorna, eller att så vallmo som tar över en hel odlingslåda bara för att det blir så jäkla vackert. Jag kan inte heller sluta odla mina grönsaker, och jag njuter hejdlöst över det lilla resultat som blir. Ofta klarar jag inte ens av att skörda, för jag känner mig så stolt och lycklig över att det där lilla fröet jag petade ner i jorden nu är en vacker vintersquash, eller för att amarantens röda blad lyser så fantastiskt i eftermiddagssolen.

Varje år börjar det som på bilden nedan, med en stilla undra över hur dessa sneda, fula lådor som är fulla med halvvissna växer, övervintrade plantor hastigt nedgrävda innan frosten, massa löv och lutande klätterstöd ska kunna bli en köksträdgård. Dessutom en vacker sådan, som jag vill minnas att den brukar bli. I bakgrunden bredvid odlingslådorna syns komposten med tre stora rymliga fack. Egentligen är den riktigt snygg, men under vintern tenderar den att bli förvaringsplats åt allt möjligt och ser bara skräpig ut.

Köksträdgården består av ett antal upphöjda, snickrade trälådor. Jorden är tillverkad av lite köpt jord på påse, massor av eget trädgårdsavfall, färdig kompost, barkmull och kobajs. Jag tänker lite på köksträdgården som  en jordfabrik. Utan bra jord funkar ingenting, och bra jord måste matas med näring och framförallt material som maskarna kan jobba med att bryta ned. Då blir jorden lucker och fin och chansen att grönsakerna trivs är mycket större. Det här är ett arbete som måste pågå hela tiden och jag testar ständigt nya sätt.

Att valet föll på upphöjda bäddar beror framförallt på att här finns mycket mördarsniglar, och deras framfart är betydligt enklare att begränsa i höga lådor. Lådorna ger också mer bekväm arbetshöjd och blir fort uppvärmda på våren så att det går att starta odlingssäsongen tidigt. En nackdel är att det blir torrare i upphöjda bäddar, så det gäller att ha lite extra koll på vattningen.

Sent på hösten passar jag på att köpa tulpanlökar på rea och gräver ner dem i odlingslådorna. De verkar trivas här för de kommer snällt tillbaka år efter år. Det får gärna bli lite galet och färgglatt, och jag tar det som råkar finnas kvar vid sista utförsäljningen. För flera år sedan satte jag en planta förgätmigej i en av lådorna som har fröat av sig och bildar en klarblå matta under några av tulpanerna.

Ena sidan av köksträdgården avslutas av en murad stenlåda. I den växer krusbärsbuskar och olika kryddor, och på våren är den helt maxad med tulpaner och pärlhyacinter.

Odlingslådorna kompletteras med några kallbänkar och odlingsskåp som är placerade på olika ställen i trädgården. En del står i söderläge, andra mer skuggigt. Tanken med det är att jag kan så i dem samtidigt, riktigt tidigt på våren, men få skörden utspridd över tid eftersom det gror och växer olika fort beroende på hur soligt de står. Senare på odlingssäsongen passar kallbänkarna som står i skuggan bra till sallat, som ju inte gror om sådden står för varmt. De som står i söderläge passar bra till frösådder av sommarblommor, gurkväxter, squash och liknande som vill ha mycket värme för att gro och växa till sig. Här kan jag också mellanlanda de plantor jag dragit upp inomhus tidigt på våren, som t ex tomater och chili ,som behöver en skyddad plats att mellanlanda på.

I kallbänkarna sår jag riktigt tidigt på våren, gärna i början av mars. Då får jag en första omgång att skörda redan i mitten av maj eller till och med i april om våren är solig och varm. Då är det alltid rädisor av olika slag, spenat, sallat och asiatiska bladgrönsaker som pak choi och tsatsoi. Det är en fantastisk känsla att sitta ute i vårsolen och äta frukost med egenodlat och nyskördat grönt på mackan.

Efter den första omgången av tidiga grönsaker brukar jag direktså ärtor i odlingslådorna. Vilka sorter det blir är olika, men ärtor och bönor odlar jag varje år, både höga och låga sorter. Bönorna sår jag lite senare eftersom de är känsligare än ärtorna för kyla och lätt ruttnar bort eller tar skada av kölden. Vill jag vara på den säkra sidan förodlar jag bönorna i krukor och planterar ut dem i odlingslådorna först när de växt till sig lite.

En fördel med ärt- och bönväxterna är att de tar upp liten yta i lådorna men ger mycket skörd. De bidrar också med höjd till planteringarna och fin blomning, vilket gör mycket för estetiken. De kräver dessutom knappt någon skötsel, samtidigt som de klarar sig ganska bra från sniglarna. De är helt enkelt väldigt lättodlade, och så är de goda också såklart.

Både ärtor och bönor berikar jorden på kväve, så de behöver inte någon gödsel, och det är perfekt att odla mer kvävehungriga växter där man tidigare odlat ärtor och bönor. Då är jorden redan förberedd och laddad med massor av godsaker till den nya plantan.

Jag odlar gärna mörklila sockerärtor, supersnygga både blommor och ärtskidor, men jag får nog bekänna att de gröna smakar bättre och därför odlar jag dem också. De spräckliga bönorna är också vansinnigt snygga, och dessutom väldigt goda. De har blivit ett stående inslag i min köksträdgård.

Ett år blev jag oplanerat med ett litet persikoträd. I brist på en bra, permanent plats i trädgården fick det tillfälligt planteras i en odlingslåda. Hur tillfälligt det blir får vi se, och förra året fick vi nöjet att njuta av vår första, egna hemodlade persika. Sällan har en frukt smakat så gott. Dessutom är persikoträd i blom något av det vackraste som finns.

 

 

 

 

 

 

 

 

Köksträdgården ligger längst bort i trädgårdens soligaste hörn, och dit kommer man efter att ha passerat rosrundeln och genom en rosbåge. På ena sidan bågen växer en svagt blekrosa ros, nästan vit, som heter Mme Alfred Carriére. Den är knappt härdig här och fryser ner varje år, men kommer igen och blommar fint på sensommaren. Det är en av de vackraste rosor jag vet, så den är värd att fjäska lite för. På andra sidan bågen växer en desto mer starkväxande ros. Den skjuter flera meter långa grenar på en säsong och klättrar åt alla möjliga håll.

Namnet är Bobbie James, och när den blommar ungefär vart tredje år med ett hav av små, vita blommor så förlåter vi den allt.

  

I köksträdgården vill jag alltid ha många olika sorters blad att skörda av. Bladgrönsakerna är tacksamma att odla eftersom de gror snabbt, kräver minimalt med skötsel och går att skörda av kontinuerligt över tid innan plantan behöver bytas ut. Dessutom finns det mängder att variera mellan, allt i från olika sallatssorter till asiatiska bladgrönsaker och de olika perenna bladväxterna som t ex olika sorters syra och spenatskräppa.

Kål i olika former är så galet snyggt. Det är också väldigt gott och går att tillaga på många olika sätt. Ibland sår jag kål i någon variant, och vissa år står jag över för att jag inte orkar kämpa med sniglar, kålloppor och kålfjärilslarver.

Det blir en hel del blommor i köksträdgården och vallmo är ett stående inslag. Den frösår sig själv från år till år och dyker upp mest överallt när man väl en gång sått den. Vill man slippa rensa vallmoplantor får man vara noga med att klippa bort frökapslarna efterhand, men jag älskar att den återkommer och tar sina egna vägar.

Favoritsorten heter Mother of pearl och är en blandning med dubbla blommor i olika kombinationer av svagt rosa och vitt med de vackraste ögonfransar i mitten. De ser ut som små ballerinor när de rör sig mjukt i sommarvinden. En annan sort s vallmo har jag stulit när handen slank igenom någons staket och råkade ta med en frökapsel, och jag har ingen aning om namnet. Den har nu snällt återkommit i tio år och blivit en del av trädgården.

Varje år planterar jag också luktärtor, och eftersom jag har en rosenträdgård finns det såklart några rosor också i köksträdgården. På bilden Burgundy Ice som står tillsammans med ett violkungsljus.

Fänkål kan jag inte vara utan, både för att det är en av de godaste grönsakerna och för att bladverket är så vackert i eftermiddagsljuset. Jag upplever att fänkål inte är så populärt bland vare sig sniglar eller andra skadegörare, så därför är den extra trevlig att odla.

 

Många år har jag misslyckats med gurkor, ett år drunknade jag i gurköverflöd. Ska du odla en sorts gurka så välj Beth Alpha. En vän som ihärdigt hävdat att hon inte äter gurka föll pladask när jag fick henne att smaka en nyskördad gurka av denna sort. Numera vet hon att hon visst tycker om gurka, bara inte de beska, tråkiga varianter som säljs i matbutikerna.

Ordna också gärna någon form av klätterstöd till din gurkplanta. Bäst skörd får jag alltid på de plantor som jag leder upp över en båge av armeringsmatta. Jag gissa att bågformen gör att plantorna får extra mycket solljus och att det är värmen som gör att plantorna här trivs lite extra och utvecklas snabbare.

 

Jag kämpar tappert på med tomater, men får aldrig riktigt till det. Under en säsong har jag testat ett miniväxthus i glas som står i en av odlingslådorna. Det kommer nog kunna fungera, men första säsongen planterade jag alldeles för mycket i det lilla växthuset så det blev ingen ordning med någonting. Jag hade t ex provat att så tomatillo och fått jättefina plantor som jag satte i växthuset utan att ha en aning om att de skulle bli jättehöga och inte alls få plats. Trots det blev det bättre tomatskörd än vad det brukar bli, så jag har gott hopp inför nästa säsong.

Ingen sommar utan jordgubbar. Tyvärr håller sniglarna med om det, men jag är glad för de jordgubbar jag får. Jordgubbsplantorna fick jag av en granne när vi precis flyttat hit. och har ingen aning om sort. De är goda och ger skörd över lång tid. Plantorna revar sig med småplantor så jag kan föryngra beståndet kontinuerligt. Jordgubbsplantor ska helst bytas var tredje år för att ge maximal skörd, så jag ser till att byta ut några varje år. Kom ihåg att vänta med att gödsla dina jordgubbsplantor till efter skörd, annars riskerar du att få mer blad än bär.

Det vore heller inte en köksträdgård utan ringblommor. Ringblommor känns som de bär historia från gamla köksträdgårdar, och de påminner om min morfar som alltid hade ringblommor bredvid potatislandet. På en karg stenhäll med bara några decimeter jord ovanpå i Blekingska skärgården lyckades han odla fram allt möjligt ätbart som mormor skördade och använde till middagarna.

Senaste åren har det kommit massor av nya sorters ringblommor, och jag tokgillar de som går i bronsiga toner med kombinationer av aprikos, orange och rosa.

En skatfamilj och jag delade på köksträdgården en hel sommar. Tre små underbart söta ungar fick jag se växa till sig, och de gillade tydligen att gömma sig i odlingslådorna. De gjorde ingen skada på grönsakerna, så de var bara ett trevligt sällskap. Jag ser att skatorna bygger på ett nytt bo så jag hoppas på nya ungar i år.

Varje år sår jag flera olika sorters squash. Lätt att så och lätt att få stor skörd av, bara de får mycket vatten och näring. När jag sedan drunknar i en kort men intensiv skörd tänker jag att nästa år ska jag sprida ut sådden av squash över tid, så att skörden kan bli lite mer kontinuerlig. Jag har än så länge misslyckats med det, det blir alltid så himla bråttom på vårkanten att få igång allting, och så åker alla frön ner samtidigt. Varje år är en ny chans, och det här året så kanske jag lyckas bättre.

Ett år odlade jag sparrisärt. Den var inte speciellt god, och kanske berodde det på att jag inte förstod hur den skulle tillagas för att bäst komma till sin rätt. Blommorna var dock vansinnigt snygga, och när färgen på blommorna dessutom går igen i mangoldens bladnerver blir jag alldeles lycklig. Sparrisärten har jag aldrig odlat igen, hur snygg den än är så vill jag inte ta utrymme till något så platskrävande i odlingslådorna om det inte går att äta, men mangold odlar jag varje år. Vacker med lite säregen smak och så väldigt lättodlad är den otroligt tacksam. Jag köper alltid Bright lights som är en blandning med flera sorter där plantorna har olika färg på både stjälkar och bladnerver.

Solrosor tycker jag hör till köksträdgården, de passar in så fint bland grönsakerna, ger höjd och tar väldigt lite plats i lådorna. Varje år kommer det nya sorter att prova, och jag köper gärna på mig ett gäng fröpåsar som omöjligt alla kan få plats i odlingslådorna.

Genom åren har jag testat flera olika material i gångarna. Senaste projektet var att gräva bort gräsmatta och fylla på med grus i stället. Hjälpte det mot sniglarna? Nej! Blev det mer lättskött? Återstår att se. Blev det snyggt? Ja, vansinnigt snyggt!!

Samtidigt som vi la grus i gångarna byggde vi två nya odlingslådor med klätterstöd av armeringsmatta i bakänden och ett planteringsbord emellan. Under bordet finns utrymme för jordsäckar, krukor, hinkar och annat som är bra att ha nära till hands. Från planteringsbordet kan jag blicka ut över en äng som följs av en kohage och sädesfält.

Bredvid köksträdgården finns en lite bit gräsmatta innan ett buskage med träd och rosor tar vid. Här står bl a några fina rönnar, en lönn och askar. Det här är en favoritplats på högsommaren när man gärna vill fika i lite skugga.

Så kommer sensommaren och hela köksträdgården är ett enda havererat, okontrollerat kaos som svämmar över av växtlighet och i bästa fall en hel del ätbart. Det är inte genomtänkt, det saknar struktur, jag följer inte växtföljd och av de ambitioner om ordning och planering som fanns i våras blev inte mycket av. Det är inte så att jag saknar kunskap egentligen. Jag läser på massor, och har också erfarenhet efter att ha testat många olika saker genom åren. Jag har bara helt enkelt inte lust att vara sådär strikt och ordningsam. Lusten och impulserna får styra, och jag tycker det är vackert och helt enastående att de där tomma, tråkiga odlingslådorna kan förvandlas så trots min brist på struktur.

Paprika, betor av olika slag, piplök, gräslök, tomatillo, chili, gurka, bönor, sallat eller kål – så det du tycker är vackert och det du vill äta. I de allra flesta fall så blir det någonting, och om inte så lärde du dig nåt på vägen. Funkar det inte och du blir frustrerad så är det en bra drivkraft till att läsa på och lära dig mer. Såklart är kunskap viktigt och en tillgång, men låt inte måsten bli ett hinder för lust, kreativitet och odlarglädje. Själv har jag vare sig tiden eller utrymmet för att göra allt enligt regelboken, utan jag kompromissar mellan kunskap, mina förutsättningar och det som jag har lust att odla. För mig räcker resultatet alldeles tillräckligt.

Att misslyckas hör till när man odlar grönsaker. Låt inte misstagen göra dig nedslagen. Ibland funkar det bara inte, utan att det riktigt går att veta varför. Fröna grodde inte och kanske var det för kallt eller för varmt, dåliga frön, för torrt eller blött. Då får man så igen. De flesta fröpåsar innehåller så mycket frön att det räcker i flera år. Så mycket och ofta så har du alltid en reserv om något går fel. Har du tur och får för mycket plantor så dela med dig och ge dem till någon annan.

Så kommer hösten. Ljuset blir annorlunda och morgondaggen ligger kvar länge i sparrisens bladverk. Några eftersläntrande vallmor slår ut i sparrislådan och dansar fint med rudbeckior, rosor, solrosor och grönsakernas grönska. Varje ögonblick känns viktigt och värdefullt, för när som helst är det slut för i år.

 

 

I stenlådan är krusbären skördade och solbruden formligen exploderar i höstfärger. De är tåliga och klarar en och annan frostnatt om den inte blir allt för kall.

Plötsligt en morgon är den där – den första, rejäla nattfrosten – och det här året är till ända för köksträdgården. Eller också är det kanske nu det börjar? Jag rensar ur, klipper ned och täcker jorden med löv och kompost. Bar jord vill jag aldrig ha, det är något väldigt onaturligt över det. Förbereder köksträdgården för en ny säsong. Planterar vitlök och ännu fler tulpanlökar. Bäddar in de sent sådda, tåliga grönsakerna som sallat, spenat och kål med halm eller löv, täcker med ett fönster eller fiberduk. Hoppas på att frosten bara var tillfällig och att det går att fortsätta skörda ett tag till. Kanske kan några av de tåligaste övervintra och sätta ny fart till våren om jag bara bäddar in dem ordentligt. Mangold är en av dem som brukar bjuda på en ny skörd tidigt på våren om den får stå kvar över vintern. Sedan går den upp i blom och det är dags att så ny.

Förfall, avslut och nystart. Lite vemodigt, lite sorgligt och lite löftesrikt. Nu börjar det om, och jag får en ny chans. Hur nästa år blir vet jag inget om, men hur det än blir så står odlingslådorna där med sin jord och erbjuder nya möjligheter. Alla maskar, bakterier, svampar och vad det nu är som finns där nere i jorden arbetar för fullt för att skapa goda förutsättningar till ännu en fantastisk odlingssäsong. Under tiden får trötta muskler lite välförtjänt vila. Runt nyår kommer årets nya frökataloger, och drömmar om hur köksträdgård ska se ut nästa säsong sätter fart.

Såhär års får det vilda ta över. Rådjuren kommer in i trädgården och äter upp det som finns kvar av kål och mangold. Någon gång varje vinter kommer en älg på besök och äter upp det som inte rådjuren lyckats tugga i sig. En flock fasaner flyttar in, och i värsta fall så kommer sorken på besök och smaskar på sparrisrötterna. Så hunden William som en gång hittade sin boll i en av odlingslådorna och sedan dess är övertygad om att vi odlar bollar där.