Augusti var en sommardröm. En skatt av soliga dagar, blåa himlar och blomblad i massor. En mjuk och varsam övergång från sommar till något annat. Inte längre sommar, men ännu inte höst. Augusti var givmild och generös. Mognad och skörd. Fuktig och varm jord. Klara färger och tunga dofter. Stjärnklara nätter och morgonvått gräs. Varma kvällar med trolska dimstråk och syrsornas sång.
Så det där som stryker runt precis utanför trädgården och kastar sina luriga blickar över staketet. Kallar luft. Solen som sjunker fort bakom trädtopparna. Flyttfåglar som drar förbi på himlen och förbereder sig. Mörkret som blir mörkare. En liten skiftning här och där i bladens färger. En röst som viskar om höst. Om att sommaren har ett slut. Om vemod och att släppa taget. Men jag håller grinden noga stängd och släpper inte in hösten riktigt än. Jag håller sommaren kvar så länge det bara går. Tids nog ska jag vänta, längta och drömma. Men just nu vill jag bara vara här.
