Oktober bestämde sig för att låta sensommaren komma tillbaka. Blomning och trädgårdstid sträcktes ut och bjöd mer av allt, just när jag gjort mig redo att släppa taget. Solen var sensommarvarm, dahliorna fick blomma ännu en stund, rosorna fick glänsa ikapp med trädens höstskrud medan bina glupskt besökte höstkrokusarnas blommor. Jag skördade grönsaker och plockade blombuketter som besatt, förberedde trädgården för vintervila och tog till vara varje solstråle. Tacksam för varje ögonblick du höll dig kvar. Satte vitlöksklyftor i jorden och planterade vårlökar som ett löfte till mig själv om att det kommer en vår, att också denna mörkertid ska passera och jag åter ska få se små plantor spira. För oktober avslutade som oktober alltid gör. Med vintertid. Mörkret. Som slukar och tar. Så idag sätter jag upp fler ljusslingor i trädgården. Tänder ljuslyktor och matar fåglarna. För att hålla fast vid ljuset och livet.
