Tankar om köksträdgården

November har gått in i den där fuktiga, färglösa tillvaron som är så typisk för månaden. Under första adventshelgen blev de sista dahliorna äntligen uppmärkta och instoppade i garaget för sin vinterförvaring. En sen beställning av rosor och några perenner kom i jorden, och nu är allt redo för vintern. Jag gjorde också ett första inköp av fröer. Det blev en mängd olika sommarblommor som förhoppningsvis kommer bli till många buketter. För sådan är tiden just nu, någonstans mitt emellan tillbakablick och framtidsdrömmar.

När jag summerar årets grönskasodlande så är det en salig blandning av misslyckanden och framgångar. Förra vintern ordnade vi ordentliga förodlingshyllor med växtbelysning, och jag fick gott om plats att förodla blommor och grönsaker inomhus. Tyvärr blev det en del strul med sådderna eftersom jag ville prova alternativa jordar utan torv. Jag fick problem med både ohyra och dålig tillväxt, men när jag väl fick ordning på det så var det helt underbart med så mycket växtbelyst yta.

Nästa utmaning var att vi började göra om hela köksträdgården, och därför fick jag mer platsbrist än vanligt. Tanken var att renovera odlingslådorna, men de var i sämre skick än vi trodde, så vi bestämde oss för att bygga nya. Plötsligt fanns möjligheten att göra om designen och få det både luftigare och mer lättåtkomligt, och samtidigt få lite mer odlingsyta. När vi ändå skulle göra om allt lade vi till fler inbyggda spaljéer och klätterstöd, och gjorde tydligare avgränsning runt hela köksträdgården. Projektet växte, tog längre tid än vad som var tänkt, och andra projekt kom emellan. Det är nu halvklart, och så här långt är jag väldigt nöjd med det vi gjort. Ser så mycket fram emot att få fortsätta till våren och att få klart hela ytan.

På bilden nedan syns några av de gamla lådorna främst i bild.

Förutom att lådorna hade börjat gå sönder och läcka ut jord, så hade träden som står i närheten letat in sina rötter i lådorna. Skördarna har senaste åren successivt blivit sämre och sämre, trots att jag installerat bevattningssystem och blivit bättre på att tillföra näring. Men träden har ju snott allt gottigt ut odlingslådorna så grönsakerna blivit utan, vilket såklart gett dålig tillväxt. De nya lådorna är klädda med dubbla lager kraftig odlingsduk, vilket förhoppningsvis ska räcka. Jag har också flyttat bort alla perenna kryddor och grönsaker till andra platser så att jag kan gräva om ordentligt i lådorna och hacka av eventuella rötter som letar sig igenom.

 

 

 

 

Så förutom att man behöver hantera trädrötter när man planerar sin köksträdgård, vilka lärdomar tar jag med mig till nästa odlingssäsong?

I år testade jag att plantera om de förodlade grönsaksplantorna i rosjord innan de kom ut i köksträdgården. Det var riktigt lyckosamt och något jag kommer hålla fast vid. Rosjorden är lite tyngre än vanlig planteringsjord och innehåller mer lera och näring. Den ger jämnare fuktighet och man slipper tillföra näring. Plantorna växte till sig väldigt fint, och var pigga och friska när de planterades ut i odlingslådorna. De hade därför inga svårigheter att stå emot alla sniglar och insekter som gärna ger sig på små, späda plantor, och var inte heller så känsliga för lite torka.

Den där känslan när man står där i vårsolen, jorden har äntligen blivit varm och härlig, det luktar lite gödsel, naturen spritter av liv och man får plantera ut sina plantor. Det är något väldigt speciellt.

Nästa sak jag tar med mig från i år är att omskola grönsaksplantorna i höga, smala krukor. Dels är det platsbesparande, dels bidrog även detta till att plantorna växte bra och hade superfina rotsystem när det blev dags för utplantering.

Jag ska också fortsätta att kämpa mot impulsen att tränga in så mycket det går i varje odlingslåda. Det är så otroligt svårt, men det blir absolut bättre skörd, och framför allt lättare att ha koll på ohyra, när det är lite luft i odlingarna. I år stod det mesta väldigt trångt eftersom det växte så bra i de nya lådorna.

Jag ska också fortsätta att odla framför allt grönsaker som drar i rött och lila. De är uppenbart betydligt mindre attraktiva för insekter, inklusive mördarsniglarna. Salladssorter med röda stänk på bladen får stå kvar helt orörda medan den gröna blir snigelmat. En favorit som alltid måste finnas är purpurkålen, som dessutom står fin hela vintern och är ursnygg när frosten landar på bladen.

Ett beslut för nu är att inte odla huvudkål. De är supervackra, men alldeles för platskrävande och ger liten utdelning i förhållande till tids- och platsåtgång. Dessutom trivs sniglarna alldeles för bra i plantorna. Jag ska också släppa taget om tankar på egenförsörjning av grönsaker, och bara odla sådant som är gott i stunden och inte behöver tas till vara på något sätt. Några få plantor av det jag tycker om att tillaga och äta räcker gott. Jag har inte tiden och inte platsen att hålla på och frysa in, torka och greja.

Och jag kommer fortsätta ha alldeles för mycket blommor i odlingarna. Vallmo, rosor, luktärter, solrosor och ringblommor måste alltid få vara med. Och massor av tulpaner såklart. Bara för att det är så sjukt vackert att blanda blommor och grönsaksplantor.

Vilka lärdomar, beslut och drömmar tar du med dig in i det kommande odlingsåret?

 

 

 

Published by latorpsannika

Hobbyfotograferande trädgårdsnörd med rosfeber. Trädgård i Latorp med ca 200 rosor där jag tillbringar större delen av min lediga tid tillsammans med min man Pontus och cairnterriern William. I min trädgård går passion före perfektion, jag vill ha mycket av allt.

4 Replies on “Tankar om köksträdgården

  1. Inspireras som alltid av din vackra trädgård och tänker nog också mer blommor och njuta i stunden. 🌸

    1. Vad fint att du tittade in Frida! Ja mer blommor kan väl aldrig vara fel? Och att söka den där kravlösheten och hitta sin egen nivå på hur mycket man hinner och orkar känns som en viktig motvikt till våra jobb!

  2. Superfin köksträdgård! Och bra tipps! Står väl snart inför samma faktum att kökslådorna är slut, men ett år till får dom räcka!

    1. Tack snälla du, och roligt att du hittat till bloggen. Ja alltid är det något i trädgården som behöver fixas, svårt att hinna med allt, och samtidigt en lycka att man aldrig blir klar, för vad skulle man då göra!? 🙂

Lämna ett svar

%d bloggare gillar detta: