Tuffingen Pak Choi

Tidigare i vår sådde jag två sorters pak choi, en grönbladig och en rödbladig. Grobarheten på den här grönsaken är ett säkert kort, och snart var hela lådan full med små plantor. Som det så ofta blir dröjde jag med omskolningen, och det var inte helt enkelt att trassla ur plantorna från varandra när det väl var dax. Efter att ha planterat en mängd plantor i småkrukor konstaterade jag att jag inte hade plats för fler inomhus, och funderade på var jag skulle göra av de som var kvar.

Bredvid mig på altanen stod en större kruka med vissnade sommarblommor som blivit kvar, och jag bestämde mig för att chansa. Eftersom jag hade så många plantor kunde det vara kul att experimentera lite och utforska hur tåliga plantorna är. Jag tog bort de vissnade blommorna ur krukan och bytte ut översta jordlagret mot ny, fin jord och planterade de små plantorna där. Vi pratar alltså inomhusdrivna, små plantor som sätts direkt utomhus, utan avhärdning, i gassande söderläge. Dagarna som följde stekte solen och det blåste ganska ordentligt, och nätterna var riktigt kyliga. Plantorna fick ingen omsorg över huvud taget. På bilden nedan syns det hur plantorna såg ut efter tre dagar.

Plantorna har växt till sig och visar tydligt att de redan tagit sig. De har inte minsta lilla skada av vare sig sol, vind eller kyla. Vilken tuffing till grönsak. En del plantor behöver säkert mer omsorg, men det här visar att avhärdning och annat fjäskande långtifrån alltid är nödvändigt. Nu har de stått ytterligare två veckor. De växer och är välmående, och snart är de redo att skördas. Under tiden njuter jag av att de också är vackra.

 

Published by latorpsannika

Hobbyfotograferande trädgårdsnörd med rosfeber. Trädgård i Latorp med ca 200 rosor där jag tillbringar större delen av min lediga tid tillsammans med min man Pontus och cairnterriern William. I min trädgård går passion före perfektion, jag vill ha mycket av allt.

Leave a Reply

Your email address will not be published.*