Helgen kom med vårdagjämning, säsongspremiär av Gardeners World och en helg med massor av sol och tid i trädgården. Välbehövligt, och väldigt skönt att vissa saker är som vanligt i en tid när mycket inte alls är som vanligt. Folktomma gator när alla är hemma och gömmer sig för något som vi inte ens kan se. Vanor och mönster rubbas och plötsligt beter vi oss på nya sätt i rädsla över det okända och okontrollerbara. Så skönt då att vårdagjämningen kommer precis när den ska, att krokusarna blommar på helt oberört, magnolian är full av knoppar och att solen värmer och ger energi.
En hel helg i trädgården blev det. Så mycket jag kände att jag skulle få gjort. Men vinden blåste isigt och det var allra skönast att sitta i mitt hörn, i lä, där solen värmde skönt. Så där blev jag kvar större delen av tiden. Det kändes också som att det var vad jag allra mest behövde just nu. Varande framför görande.
Mellan varven gick jag små turer o njöt av vårblomningen. Började städa undan vintern och förbereda för utelivet. Sopade bort gamla löv och grus från plattorna, torkade av här och där och gjorde små vårplanteringar med penséer och gyllenlack. Tömde krukorna på sina höstplanteringar och planterade de perenner som suttit där i rabatterna i stället. Förberedde för fler vårplanteringar så snart frostnätterna börjar ge sig. Ibland känns det som att halva året håller man på och plocka fram, sår och drar upp växter och förbereder för sommaren, andra halvan plockar man in igen och förbereder för vintern. Att leva med trädgård är verkligen att vara mitt i naturens rytm och följa med i det cykliska.
Fortfarande köper jag lite snittblommor till vaserna inomhus, men nu börjar det äntligen gå att plocka in blommor från trädgården. Även kvistar är fint att ta in, och just nu har jag kvistar från vildplommonträden som är översållade av vita små blommor i flera av vaserna. Fint att ha bara som de är, eller att blanda med blommor av olika slag.
Julrosorna blommar för fullt, och om man vill ta in dem gör de sig kanske bäst på ett fat med vatten. På så sätt ser man dem verkligen ordentligt, och de håller förvånansvärt länge.
Det är mycket blått i trädgården just nu. Det är inget jag har planerat utan det har bara blivit så. Krokusar, blåsippor och strax ett hav av scilla. Även ormöga och förgätmigej finns det gott om, men deras blomning har inte riktigt kommit igång än. I höstas satte jag ganska många blåa hyacinter som nu är fulla med stora knoppar, och snart slår de blåa balkansipporna ut, en riktig favorit som jag satt mängder av runt om i trädgården.
Sedan en tid tillbaka har jag gått ner i arbetstid och har alltid ledigt måndag förmiddag. Ett sätt att förlänga helgen lite, och får mer tid för återhämtning. Min måndagsförmiddag ser jag till att ägna åt sådant jag verkligen vill och mår bra av att göra. Tid med William, trädgårdstid och yoga är ungefär det som det brukar bli. Och från och med den här veckan blir mitt frukostsällskap Monty Don och veckans avsnitt med Gardeners World som hade säsongspremiär i fredags. I mitt tycke utan konkurrens det bästa trädgårdsprogrammet, fullt av både praktiska råd om det mesta inom trädgård och med massor av inspiration. Men framför allt älskar jag Montys hängivna sätt att prata om odlande och allt vad varandet med en trädgård eller plats att odla på kan betyda. Han har själv erfarenhet av psykisk ohälsa och vet hur betydelsefullt odlandet är, hur det berör oss på djupet och gör någonting viktigt med oss. Han kan verkligen förmedla den där lyckan man kan känna över att se en vacker ros, stoltheten över att ha lyckats odla sina egna grönsaker, eller sorgen över en växt som inte klarat en frostnatt. Hans passion för trädgårdslivet går rakt igenom rutan och berör mig så jag blir alldeles varm i hjärtat.
I år föll jag för de smutsiga pastellerna till vårkrukorna. Jag har aldrig någon färdig plan utan det går på slump. Vad finns i trädgårdsbutiken, vad är prisvärt och vilka plantor ser välmående ut får avgöra vad som kommer med hem. Än så länge är det penséer, kungsängsliljor, vivor och gyllenlack i planteringarna. De tål ganska många frostgrader, speciellt om de står lite skyddat nära husväggen. Så roligt det är att få leka med färg och form igen, och leta efter de där kombinationerna som får hjärtat att slå lite snabbare.
