Idag firar vi vintersolståndet. En hyllning till det livgivande ljuset och att vi rör oss åt rätt håll igen. Nu färdas vi oss mot solen och längre dagar. Till en början frustrerande långsamt och utan att märkas, men ändå. Ett nytt trädgårdsår ligger framför oss, fullt av nya möjligheter.
Årets kortaste dag. Natten och mörkret breder ut sig, och det här är inte min tid. Men jag klamrar mig fast vid vetskapen om att det är nu det vänder. Vi har tagit oss hit och nu blir det bara bättre. Känslan av att vara mitt i det cykliska är stark. Naturens rytm, precis som den ska vara.
