Så kom första frosten och satte punkt för odlingssäsongen 2025. Alla dahlior frös och jag är mitt i jättejobbet med att gräva upp ca 150 knölar, namna dem och stuva in i garaget. Samtidigt påbörjas odlingssäsongen 2026. Vårlökar planteras där dahliorna grävs upp, vitlöken ska sättas i jorden, pelargoner och en del andra växter ska in på vinterförvaring, och när jag stoppar in dahliorna i garaget sorterar jag ut dem jag inte ska ha kvar och planerar för vilka kombinationer jag vill ha nästa sommar.
Odlingsåret 2025 har för mig precis som för många andra varit utmanande, förbryllande och lärorikt. Våren var lång och kall, och det var svårt att få ut förodlade plantor som behöver sol och värme, som t ex tomater och chili. De blev kvar inomhus, och trips, sorgmyggor och bladlus hade stort kalas. När jag väl fick ut plantorna blev det kallt och regnigt i flera veckor. De asiatiska bladgrönsakerna gick i blom på en gång de blev utplanterade, och tomaterna hände inte mycket med. Jag försökte fördriva en del dahlior i krukor ute, men de tyckte inte livet var allt för kul.
Sen slog det plötsligt om och blev tokvarmt i flera veckor. Då hade plantorna inte hunnit växa till sig, så de mådde inte alls bra av den intensiva värmen. Dahliorna stannade helt av, tomaterna pollinerades inte och all trädgårdtid gick åt till att vattna. Mjöldaggen spreds som en löpeld, och alla persikorna ruttnade av nån svampsjukdom. Nån stans här gav också luktärtorna upp. Trots idoga återupplivningsförsök fick de aldrig riktig fart igen.
Så plötsligt blev det höst i början av augusti. Kallt och regnigt igen, och då slog gråmöglet till på tomaterna. Den stora tomatskörden gick förlorad, och gurkorna blev det inget av.
Nu låter det ju som jag haft ett förfärligt odlingsår, och stundtals har det verkligen känts motigt. Men det fanns också ljusglimtar. Rosorna blommade som aldrig förr. Det här var verkligen deras år. Bönor, squash och sockerärtor har funnits i massor, salladen har stortrivts och jag kan inte klaga på chiliskörden som ändå blev trots klent med sol och värme. Och mina Ingrid Marie är lika vackra som alltid, även om de är färre än förra året.
De svala temperaturerna och dagliga regnskurarna i juni gjorde att perennerna i trädgården verkligen frodades. Allt var krispigt grönt och växte som bara den.
Och dahliorna fick faktiskt fart till slut. Som de blommade, som vackrast precis när frosten slog till. Alltid vemodigt när det tar slut. Nu är jag mitt i upptagningen av knölar, och nya rabattkombinationer planeras. Jag försöker välja bort sorter, för jag har inte plats för alla, men det är så otroligt svårt.
Precis innan frosten plockade jag av så mycket dahlior jag bara kunde. Några står fortfarande fina på köksbordet, men de flesta har vissnat. Vad jag kommer att sakna att bara kunna gå ut och hämta in en bukett.
Nu ska du få mitt bästa förodlingstips. Kan ju tyckas vara en märklig tidpunkt, såhär i slutet av odlingssäsongen, men det här är faktiskt alldeles avgörande för en lyckad förodling. Köp och bunkra jord! Handeln har inte förstått att vi hobbyodlare odlar så mycket som vi gör, och att odlingssäsongen löper på i stort sett året runt. Utomhusjordarna brukar inte gå att få tag på förrän tidigast i slutet på mars, och då är vi ju redan igång för fullt.
Så många gånger jag stått där med chiliplantor som skriker efter omplantering, och inte lyckats få tag på bra jord. Samma sak när jag vill göra mina vintersådder, eller väcka dahliaknölar. Alla har vi vårt eget sätt att odla på, och föredrar lite olika jordar i olika stadier av förodlingen, och det är så frustrerande när det inte går att få tag på det man vill ha. Förra året fick jag massa plantor förstörda när jag missat att bunkra och fick köpa det jag fick tag på. Den jorden visade sig innehålla pyralider. Jag fick dessutom in sorgmyggor, vilket jag aldrig haft problem med förut. Drömmen är att ha egen kompostjord och lövmull att använda, men dit har jag inte kommit än.
Så gör det nu, köp några säckar bra jord och lägg undan, du kommer ångra dig i vår om du inte gör det. För hur motigt det här odlingsåret än varit, så kommer längtan att så en massa frön plötsligt slå till, och så står vi där igen, mitt i förodlingskaoset. Jag längtar redan.
