Jag har tidigare berättat om tillfixningen av norrsidan som var förra årets stora projekt. Som jag skrev då blev det starten av ett annat projekt, nämligen att göra i ordning framsidan. Det är ett stort projekt, där vi tänkt plattsätta hela framsidan i olika nivåer (eftersom den, precis som hela vår trädgård, är full av höjdskillnader), mura upp två stora odlingslådor, sätta dit en lyktstolpe och avgränsa syrenhäcken med rabattkanter.
När vi gjorde i ordning norrsidan grävde vi bort mängder med fin matjord som vi ville ta till vara på något sätt. Lösningen blev att bygga upp de odlingslådor vi tänkt ha på framsidan av spillvirke som vi redan hade, och fylla dem med jorden vi grävde bort. På så sätt kom all jord till användning, det blev en kort sträcka att förflytta jorden på, och jag fick nya planteringsytor. Lådorna snickrade vi lite mindre än tänkt slutstorlek, så att det skulle gå att mura runt om utan att behöva ta bort virket när vi var redo att göra i ordning framsidan.
När lådorna var på plats, fyllda med fin matjord, kunde jag såklart inte låta bli att plantera i dem. Jag hade en hel del perenner och buskar som stått flera år i krukor och som behövde få komma i marken, bl a en dvärgsyren och flera japanska lönnar. De åkte ner i lådorna tillsammans med lite reainköp och perenner i trädgården som behövde delas eller flyttas, och vips var lådorna knökfulla. De japanska lönnarna fyller verkligen sin plats hela året, med sirligt, vackert bladutspring på våren, luftiga bladverk i olika färger och former under sommaren och en explosion av höstfärger som avslutning. De utgör stommen i planteringarna på framsidan.
När vi nu ändå börjat med framsidan så bestämde vi oss för att fortsätta, men i etapper. Så förra hösten la vi en ram av mursten runt den stora av lådorna, och plattsatte delvis den första platån. Vi gjorde också en trappsteg ner till nästa avsats. Det passar bra att dela upp arbetet här i etapper eftersom marken sluttar rejält, och vi kommer få göra plattsättningen i flera platåer. Den övergripande planen är klar, men designen i sin slutliga form växer fram efterhand. När vi gjort klart en bit så är det lättare att se vad vi vill göra med nästa och hur vi ska få ihop de olika delarna och nivåerna. Vi är uppenbarligen inga trädgårdsdesigners eller anläggare, och jag förstår att det finns bättre och mer effektiva sätt att arbeta på. Men vi har roligt, och klurandet och skapandet är halva nöjet. Och jag är övertygad om att vi kommer få ihop det på ett bra sätt till sist.
Vi byggde också upp en terrass av mursten mitt för husväggen. Här står ett zinkbadkar och på väggen sitter en armeringsmatta med ett ljusnät i. Där ska det slingra upp en klätterhortensia med silvriga blad och rosa blommor är planen. I badkaret sitter även en remonterande dvärgsyren, ormbunkar, vita höstanemoner, vita sockblommor och några lila alunrot.
När så alla vårlökar började blomma i våras kom det där skavet i mig. Jag såg i min fantasi hur fint det skulle bli med murstenen runt lådan och ville komma vidare. Längtan efter att få se de inre bilderna bli verklighet är för mig som någon slags orolig feber i kroppen, och väldigt svår att stå emot. Så vi beställde sten och fortsatte projektet.
Vi murade upp den stora lådan och gjorde klart hela plattsättningen av den första platån. Planen var att fortsätta under sommaren, men en lånvarig värmebölja gjorde att orken att mura och lägga sten inte fanns. Dessutom startade jag ett nytt projekt, som växte och blev jättestort, men det ska jag berätta om en annan gång. Nu är framsideprojektet pausat till våren. Det behövs lite längre perioder av uppehåll för att mura sten, och nu är det inte längre så lockande att stå ute och gräva och greja timmar i sträck.
Eftersom det här inlägget redan är långt som det är, sparar jag till nästa inlägg att berätta om planteringarna och växtvalen jag gjort för framsidan. I stället avslutar jag med några bilder från när vi var klara med första etappen av framsidan. Bilderna visar samma låda men från två olika håll, så syns det tydligt hur stor höjdskillnad det är på. Man skymtar också muren som avgränsar den här ytan mot uppfarten. Ut mot vägen och in mot grannen växer det en syrenhäck som äntligen blivit så hög och tät att den tar bort all insyn.
Ett av de stora nöjena med nya ytor är att få pynta, både med växter och detaljer.
Vattenblänk tillför det där lilla extra. I det här karet ligger en stor sten, och där har jag sett massor av fåglar och insekter landa och släcka törsten i sommar.