November

November var hösten som aldrig ville ta slut. Full av njutiga trädgårdsdagar med blek sol och tunna molnstråk på isblå himmel. Det svirrande ljudet av sidensvansar fyllde trädgården, och på himlen passerade flyttfåglarna i sina sträck. Lilla rådjurskidet flyttade in i trädgården och tuggade i sig all mangold och lite annat smått och gott. Men vad gör väl det när man är söt som socker.

November var full av blommor som vägrade ge upp. Rosor slog ut och såg malliga ut i höstljuset, några mornar pudrade med iskristaller och vackra som få. Dahliorna frös till is, begravdes i snö och tinade fram igen i regnskurar. Den sista lilla dahlian fick komma in och bli en adventsblomma tillsammans med första ljuset.

Jag fortsatte förundrad att plocka mina buketter. Andra toner och uttryck nu, lite mindre svulstiga, men ändå så underbart att få fortsätta roa sig och låta kreativiteten utmanas av det föränderliga, av att hitta det vackra i varje ögonblick.

Så gled november över i det gråa, blöta tillstånd som är så typiskt för november. Färgerna tonar bort och världen blir monokrom. Jag får aktivt leta efter det vackra, anstränga mig för att inte tappa all energi, och samtidigt låta det trötta och behovet av vila vara där. För nu vilar vi, trädgården och jag.

Published by latorpsannika

Hobbyfotograferande trädgårdsnörd med rosfeber. Trädgård i Latorp med ca 200 rosor där jag tillbringar större delen av min lediga tid tillsammans med min man Pontus och cairnterriern William. I min trädgård går passion före perfektion, jag vill ha mycket av allt.

Lämna ett svar