Så kan det gå – och plötsligt kan jag inte gå!

 

Det här är är mina fötter som jag av någon konstig anledning fick för mig att ta en bild på förra söndagen när jag satt ute i mitt hörn och solade. Jag tyckte det var sådan häftig kontrast mellan solen som värmde och all snö och is runtomkring, så därav knäppte jag bilden. Några minuter senare skriker hunden Isaak längre bort i trädgården och jag ser att han springer runt på tre ben och verkar ha ont i tassen. Jag försöker komma ifatt honom, tittar ner och tänker att i den här leran och isen är det inte bra att stå i mina flip flops i plast, och nästa ögonblick ligger jag på marken och hinner tänka att nu gick det rejält åt helsike innan vågen av smärta och chock slår till. Får senare veta att jag brutit fotleden på tre ställen. Ambulans, operation, gipsning och hela karusellen. Kommer tillbaka hem på skärtorsdagskvällen. Det blir en fantastiskt solig och fin påskhelg och det skriker i hela min kropp om att få gå ut i trädgården och börja vårstäda. Klippa ner klematis och perenner, skura av och räta upp allt som står och lutar efter vinterns framfart. Jag vill fortsätta plantera mina dahliaknölar som jag precis börjat kruka, och jag vill plantera om pelargoner. Grönsakssådderna inomhus behöver plantas om och vintersådderna ute flyttas till torrare och skuggigare plats.

Listan skulle kunna fortsätta hur länge som helst, men framförallt så skulle jag bara vilja få gå ett varv och vara i på min efterlängtade trädgård, se snödroppar och krokus som börjar titta upp och känna att allt finns där och är på väg tillbaka efter vinterns vila. Men jag får inte stödja på min fot, och är helt slut av värk och smärtstillande, så nu får jag öva på att vara tålmodig och göra det jag kan för att foten ska läka så fort det bara går. Helt plötsligt är jag glad för att det är en sen vår, och den får gärna dröja ytterligare så jag missar så lite som möjligt.

Jag har i alla fall lyckats ta mig ut till mitt hörn och fått njuta av lite sol och gott fika, Isaak gör mig sällskap som alltid och njuter i fulla drag av att få vara ute. Vi längtar båda ut i Friheten.

Den här ruggen av dubbla snödroppar brukar vara bland det första som blommar i min trädgård. Den står i en liten öppning inne i ett häggbuskage bredvid en stor kopparbunke. Jag tror att det fram till idag har legat snö där, och nu tar jag mig inte dit och kan titta så ska fråga Pontus när han kommer hem ikväll om de kommit upp än.

 

Bilderna är tagna förra våren första veckan i april, och det framgår tydligt hur långt före allting var då. På något konstigt sätt brukar det där räta upp sig så att det kommer ikapp rätt vad det är, men det tråkiga med det är att våren då går så fort och det känns som jag inte riktigt hinner njuta av den.

 

 

 

Published by latorpsannika

Hobbyfotograferande trädgårdsnörd med rosfeber. Trädgård i Latorp med ca 200 rosor där jag tillbringar större delen av min lediga tid tillsammans med min man Pontus och cairnterriern William. I min trädgård går passion före perfektion, jag vill ha mycket av allt.

Leave a Reply

Your email address will not be published.*