Aprilmorgon

Domherren sitter med sitt knallröda bröst i morgonsolen vid fågelmataren. Isig, frisk nattluft möter varm morgonsol. Det är alldeles tyst och stilla i byn efter en påskhelg som bjöd på fantastiskt vårväder. Äntligen trädgårdstid. I den tidiga morgonsolen har det lilla japanska körsbärsträdet slagit ut sina blommor på en bar kvist. Om någon dag kommer hela trädet vara täckt av vita små blommor och snöstormen som nyss drog fram känns som ett avlägset minne. En humla surrar ivrigt runt körsbärsträdet, som att den vet vad som väntar.

Kroppen känns nyvaken och lite sliten efter fyra intensiva trädgårdsdagar. Varje vår är det som att den säger “oj, är det dags för sådant här nu igen?” Muskler som inte blivit använda i någon större utsträckning protesterar när de plötsligt ska klippa 200 rosor, gräva i tung jord och sträckas och böjas i alla möjliga ovanariktningar för att komma åt något ogräs eller en gren som behöver klippas. Samtidigt som jag så väl känner att det är det här jag är gjord för. Den fria rörelsen. Variationen. Luften och ljuset. Jorden i händerna och grönskan runt omkring. Färgerna och skapandet. En lek på blodigt allvar.

Våren exploderar runt omkring, vårlökar dyker upp lite överallt och det börjar anas ett grönt skimmer runt de träd och buskar som är ivrigast med att veckla ut sina blad. Den sena våren och de kalla nätterna bromsar upp lite grann, och gör att snödroppar får möta både blåsippor och vitsippor och dessutom mingla vackert med julrosorna. Tiden nu är som att hitta skatten vid regnbågens fot. Man har kämpat sig igenom en lång vinter som är både ljus- och färgfattig, men så äntligen är man precis där man vill vara.

Under våren vilsar jag alltid runt mellan 100 olika saker som jag vill göra i trädgården. Det som finns och i viss mån är klart, så klart nu något blir, ska tas om hand. Det behöver snyggas till och städas upp efter vintern, massor av frön och plantor ska sås och planteras om, samtidigt som det alltid behöver lappas och lagas här och där. Och helst av allt vill jag bara göra nytt och få förlora mig in i anläggande och skapande av nya ytor. Jag far runt mellan allt detta helt utan plan och det är ett under att något blir gjort. Våren kan verkligen också vara alldeles utmattande, och för mig är det en utmaning att vara nöjd med det som är och blir, och inte bli stressad över allt jag vill hinna med.

Just nu har vi dragit igång renovering av köksträdgården. Dels finns det lite, lite yta till att ta i anspråk, dels är odlingslådorna i totalt förfall och vi behöver bygga nytt. Nu när vi har bott och odlat här i snart 15 år vet jag bättre vad jag vill ha och hur jag vill att det ska se ut så jag hoppas att det blir bra. En förändring blir att vi lägger markduk i botten med förhoppning om att det håller undan trädrötterna som annars letar sig in i lådorna och stjäl allt vatten och näringen som finns. Men det är mycket jobb att gräva ur all jord, speciellt när man är otålig och drar igång när jorden fortfarande är frusen.

Jag gräver lite på kvällen efter jobbet. Tar en paus och går en trädgårdsrunda. Upptäcker att magnolian börjat slå ut sina blommor mot den blå kvällshimlen. Just nu är det som en ny trädgård varje dag, och jag skulle inte vilja vara någon annan stans över huvud taget, bara få ta in och följa med i varje liten förändring. Det sliter i mig att behöva gå hemifrån och stänga in mig en hel dag på jobbet.

På impuls slängde jag ihop en ny bänk under helgen. Några murstenar och brädor så var det klart. Jag gillar när det går snabbt. Tröttnade på bordet som stod här som var alldeles för stort för platsen. Det fick flytta och blev ett perfekt planteringsbord i stället.

Under påskhelgen kom också två trätunnor jag beställt. En ska vara regntunna och en ska jag plantera i. De var efterlängtade och fattades i trädgården.

Hoppas att du också njuter av våren, på precis det sätt som du vill.