Maj i trädgården är lite som att vara barn på ett tivoli. Hela tillvaron bäddas in i rosa blomblad likt fluffig, sötklistrig sockervadd och jag kan inte få nog. Vart jag än vänder blicken syns något nytt som lockar, och jag känner sig ständigt sliten mellan allt det härliga. I rädslan för att missa något av allt det ljuvliga gör jag en plan, som jag i nästa ögonblick glömt bort när jag dragits in i något oemotståndligt som inte kunde vänta.
Ljudet av fågelkvittret är nästan öronbedövande och jag blir lätt yr av alla intryck. Rädslan för att inte vara fullständigt närvarande, att inte njuta tillräckligt, ligger hela tiden i bakgrunden, för jag vet att i morgon är det borta igen. Magnoliablommornas storslagenhet i detta ögonblick är borta i samma stund som regnet faller. Den skira, krispiga grönskan slår snart om i mättad sommargrönt, och efter midsommar stillar sig fågelkvittret.
Maj snurrar fort, så fort, och jag dras med som i en karusell. Det går fort, jag hisnar, det är så härligt och jag blir alldeles utmattad. Uppfylld, påfylld och totalt dränerad. Och så ljuset. Det där fullständigt förtrollande, alldeles unika kvällsljuset, som griper tag i mig på något märkligt sätt. Gör mig lyckligt vemodig och trots tröttheten kommer jag aldrig i säng. Rundan med kvällsvattningen går över i en mängd olika ska-bara-grejer och slutar med att jag sitter frysandes någon stans i trädgården där det är som vackrast just då, och jag bara måste sitta kvar en stund. En stund blir till en evighet och nattsömnen får åter stå tillbaka.
Kvällen igår avslutades med bukettplockning. Ren blomsterlycka och ett bra sätt att vila sinnet. Det blev blandade tulpaner, knoppande syrener och överblommade julrosor.
Arbetet med att bygga om lådorna i köksträdgården har kommit en bit på väg. Tre lådor med spaljé i bakkant är klara och fyllda med jord. Jag återanvänder jorden från de gamla lådorna och piggar upp den med kompost, bokashi, kobajs och pelleterat hönsgödsel. Förodlade grönsaksplantor tillsammans med luktärtor och ringblommor blev glada att få komma ur sina trånga krukor. Nu väntar vi bara på det efterlängtade regnet. Och att få byta ut de gamla lådorna, som nu med de nya bredvid sig ser ännu tröttare ut.
Min gamla sängbotten fick bli klätterstöd i en av spaljéerna. Här kommer nog luktärtorna att trivas.
Jag är så nöjd med mina nya trätunnor. Snart dags att låta penséerna trängas med dahliaknölar. Och förhoppningsvis kommer det regn i vattentunnan i natt.
Och appropå dahlior. En av alla mina dahlior blommar redan. Definitivt rekordtidigt för mig, och även jämfört med en del av de andra som precis börjat vakna till liv. Men att den här redan är en rejäl planta full med knopp får mig att undra lite över dahlians rykte som så näringskrävande. Den här knölen köpte jag förra sommaren. Den växte till sig och blommade fint. Efter några rejäla frostnätter åkte hela krukan in i garaget. Inget ljus och lite för varmt. Där inne började den växa tidigare i våras. Fick några skvättar vatten, och ljus när garaget var öppet. Det är allt.
Som avslutning på det här inlägget blir det tulpanfrossa, för nu är det tulpanernas tid!
