En sista augustimorgon. Går ut i trädgården för att hämta min frukost. Så tacksam för allt jag så generöst blir bjuden på. Trots min lathet och dåliga omsorg. Trots att jag borde vattnat mer, planterat tidigare och hållit undan alla attackerande insekter. Trots det, så är trädgården som en fantastisk buffé av de vackraste godsaker.
Med varm augustisol i ansiktet, morgondagg som dröjer sig kvar i gräset och blöter ned mina fötter och svalkande vindar på huden äter jag några björnbär. Så en solvarm jordgubbe. Känner på vindruvorna som snart är mogna och glittrar som pärlor i solen. Upptäcker några äpplen som gömt sig i trädet hela sommaren. En handfull blåbär får följa med in till frukosten. Så en gurka, så krispig och grön att jag ryser av lycka. Några salladsblad. Knallröda och gula tomater. Hinner tänka lite över var det finns tomma ytor att sätta ut nya sallatsplantor och var jag ska plantera vitlöken i höst. Att jag nog ska dra bort broccoliplantorna i dag som står och tar massa plats men inte blev något bra alls den här sommaren. Knipsar av en solros att sätta i en vas på köksbordet.
Sitter i mitt solvarma hörn och tar in denna årets sista augustidag bland dahliornas overkligt stora blommor och fjärilar som fladdrar runt. Här och nu förlåter jag alla gråa, regniga dagar och kalla kvällar som också var augusti. Känner bara det varma och generösa, de goda smakerna, klara färgerna, de dramatiska himlarna och nyskördade fälten.
I konturerna kan jag förnimma den lilla föraningen av höst som börjar smyga sig in. De lätta färgskiftningarna i bladen, blommor som tackar för sig och strecken av flyttfåglar som drar förbi. Mina tankar som vandrar iväg till vårlöksplanteringar och ytor för vintersådder, drömmar om nya rosor och växtkombinationer.
Trädgårdsliv. Alltid denna tudelade upplevelse av total närvaro i nuet och drömmar om vad som ska komma sen. Där nu är vackert och sen är en andra chans.