Hej då Isaak

För en vecka sedan sa vi hejdå till vår kära vän och familjemedlem Isaak. Det blev ett stilla och fint avslut när hans kropp inte länge hängde med. Nu går vi här i tomhet och saknad, och känner oss lätt förvirrade. Efter 13,5 år med den största personlighet man kan tänka sig ständigt närvarande i allt, så vet vi inte riktigt vilka vi är och hur vårt liv ska vara utan honom.

Isaak är den som jag verkligen delade trädgårdslivet med. Han och jag klev ut på altanen direkt på morgonen och blev oftast kvar på utsidan til sena kvällen. Husse brukar säga att Isaak och jag flyttar ut i mars och kommer in i oktober, medan både husse och William hellre stannar på insidan. Det är så otroligt tomt att gå ut i trädgården nu, utan att han är med mig. Inte en dag har jag tidigare suttit i mitt hörn, med min tekopp, utan att Isaak har legat vid fötterna.

Isaak levde sitt liv till max och njöt av varje ögonblick. Intensiv i allt och med det största av hjärtan. Alltid lojal och full av omsorg på sitt buffliga sätt.

Just nu är varje andetag saknad.