Isaak

Isaak – han som varit sjuk sedan han var valp, men som älskar livet mer än någon jag mött. Han som njuter av varje ögonblick och ser allt som ett äventyr. Som lever livet till max och alltid söker ytterligheterna, som ska upp på högsta snöhögen, balansera längst ut på kanten och hoppar rakt ut, utan eftertanke på vad som kommer sedan. Som alltid är skadad någonstans, men aldrig låter det hindra. Han som alltid vill ha lite mer, gå lite längre och busa lite till. Som alltid är lite för mycket. Den envisaste på denna jord, som bara samarbetar om han vill, eller förstår att det verkligen är viktigt, och som kan driva mig till vansinne som ingen annan.

Han som bara är så självklar, som tycker att han äger hela världen och är stor nog för att utmana vad det än är som inkräktar. Som alltid vill bli kliad på rumpan eller bakom örat, bli busad med och jagad varje kväll. Han som äter paddor och blir jättedålig om man inte har koll, som har varit hos veterinären för att plocka ut plastbitar och grenar ur magen, för att han fått en boll på ögat och trampat på en spik. Som har blivit opererad fler gånger än jag kan hålla räkningen på.

Isaak som innefattar många i sin flock och är lojal mot oss alla. Som ligger hos mig och vaktar mig när jag är sjuk, och som buffar på mig och tröstar när jag är ledsen. Som inte en endaste gång satt en gräns mot sin lillebror William, ens när han förtjänat det. Som vet när hans husse behöver uppmuntran och mys i soffan eller en promenad i skogen. Som alltid ligger på mattan i hallen och väntar när man kommer hem, och som blir så glad när någon kommer att han inte vet var han ska göra av sig.

Isaak som älskar att vara ute i Friheten, på sin baksida, i sin trädgård, lika mycket som jag. Som flyttar ut med mig i mars och kommer in nån gång i oktober. Som vill rulla runt i sin grässlänt och sova under bänken på plattorna där det är svalt. Som vaktar, äger, njuter och lufsar runt en hel dag. Som irriterar sig gruvligt på de retfulla skatorna och jagar bort alla flygplan, och som kan sitta i timmar och stirra fokuserat ner i ett sorkhål. Som struntar fullständigt i var han kliver runt eller lägger sig, är krokusarna mysiga och svala att ligga på så är det där han lägger sig.

 
I mars fyllde du tretton år. Promenaderna går lite långsammare, lederna är lite tröga en del dagar och hörseln funkar sådär. Du sover gärna numera mellan äventyren, djupt och drömskt, och på promenaderna vill du helst ligga och rulla runt och mysa i gräs eller snö. Livsglädjen är dock lika stor, och jag ser hur du njuter av varje ögonblick. Igår rullade du runt på baksidan och mosade alla krokusarna, jagade efter en fasantupp och om bara sorken visar sig kommer du ta den också.

 
Lycka att få dela ännu en vår med denna min lilla galning som så håller min själ att jag inte riktigt vet vad som är jag och vad som är han. Bara vi.