Ute i Friheten

 

Nu har jag snart avverkat tre veckor med foten i gips och kommer successivt att få börja stödja på min fot. Under dessa veckor har jag upptäckt hur väldigt handikappovänligt både hus och trädgård är. Jag tar mig inte ens ut på altanen via altandörren själv, eftersom det är både en hög tröskel och två stora trappsteg på vägen. Jag har några gånger tagit mig ut på framsidan och spanat in i trädgården. Det är otroligt frustrerande att på håll se att det blommar vårblommor av olika slag här och där i trädgården, utan att komma nära och se vad det är.

Det är också frustrerande att inte kunna tömma ur gamla krukor som står med vissna höstväxter och plantera nytt och göra vårfint. Jag vill börja skura av, klippa ner vissna perenner, räta upp lampor och klätterstöd som står och lutar och allt annat som hör våren till.

Känslan av att inte kunna ta hand om min trädgård är jättejobbig. Jag vet att det finns växter som skulle behöva få lite näring nu, och andra som behöver vattnas. Någon behöver hjälp att lätta lite på lövtäcket som ibland blir för massivt, och andra skulle behöva bäddas in över natten. Dahliaknöarna vill komma i jorden, pelargonerna planteras om och krukorna med tulpaner flyttas till andra ställen. Detta med en trädgård, på ett sätt helt betydelselöst, och ändå för mig betyder det nästan allt.

Jag har ändå försökt njuta så gott det går av den här fantastiska vårveckan. Solen har lyst från klarblå himmel hela veckan och fåglarna sjunger som galna. Som av en händelse planterade jag massa vårlökar nära huset i höstas, både utanför vardagsrumsfönstret och i rostrappan som jag ser från köksfönstret. Denna slump är jag nu väldigt glad och tacksam för.

Jag öppnar upp altandörren, drar fram en stol till dörröppningen och lapar sol så mycket jag kan medan hundarna njuter av att vara ute hela dagarna. Från min plats har jag idag sett den första humlan dyka ner i en krokus och komma upp igen helt rusig av pollen. Jag är också rätt säker på att jag såg en fjäril fladdra förbi.

 

Häromdagen fick jag hjälp att komma ut och plantera om lite av sådderna så att både chili, klockranka och broccoli fick komma i större krukor. I helgen hoppas jag kunna plantera om plantorna av pak choi som står och trängs i en odlingslåda. Jag hoppas också på att med hjälp ta mig runt ett varv i trädgården och se vad som är på gång. Har jag riktig tur kan jag få hem lite penséer och plantera första vårkrukan. Jag hoppas och längtar.

Friheten har nu plötsligt mer än en betydelse, både Friheten som jag kallar min trädgård, men också friheten att kunna röra mig som jag vill med en fungerande kropp.

 

Published by latorpsannika

Hobbyfotograferande trädgårdsnörd med rosfeber. Trädgård i Latorp med ca 200 rosor där jag tillbringar större delen av min lediga tid tillsammans med min man Pontus och cairnterriern William. I min trädgård går passion före perfektion, jag vill ha mycket av allt.

Leave a Reply

Your email address will not be published.*