December. Vi kan väl låtsas att du var vacker och full av glittrande, magiska stunder med frostiga mornar och krispiga, stjärnklara nätter. För sanningen är att du var ett evighetslångt, grått regn, dagar som försvann i mörker och en trädgård förvandlad till brun lervälling. Du var inte på något sätt vänlig, du var kärv, krävande och gav ingenting.
Så kom vintersolståndet. Vetskapen om att det är slut på galenskapen och att vi nu rör oss mot värme och ljus igen. Några försiktiga, skira solstrålar på årets sista dag och en solnedgång som påminde om att det finns något bortom mörkret. En och annan liten blomma i trädgården som trotsar gråheten. Och jag kan känna den där lilla skiftningen djupt nere i mig själv. Något litet, som bara kan anas. Som en vag ton som försiktigt börjar vibrerar och ger en annan klang. Hur det börjar klia i odlarhänderna och längtan efter att se något gro och växa tar plats. Ögonen ser bortom det grå och leriga och fyller i med nya färger och former. Fantasin går igång och dagdrömmarna blir blommigare och fyllda av kreativitet. Jag har vintervilat färdigt.
Jag vet att vi har en lång vinter kvar. Men odlarlusten går inte att hejda, och snart kommer den pulsera som en feber i hela mig, omöjlig att stå emot.
Odlarfeber. Vårlängtan. Hoppfullhet. Kan du känna det också?
Jaaaa! ☺️🌱🌿🌱