I år har jag odlat spetskål för första gången. Har sneglat på dessa vackra plantor länge, men inte vågat mig på att prova. Kål är ju ganska krångligt eftersom det lockar till sig så mycket olika sorters oknytt som vill äta upp den, och eftersom huvudkål tar ganska lång tid på sig att bli klar så har det känts som en för svår utmaning. Så kom min vän Frida, som är en mycket kaxigare odlare än jag, med ett gäng plantor spetskål av sorten Kalibos till mig. Då gick det ju inte att låta bli. Med den här extremt varma, torra sommaren blev det ännu svårare att odla grönsaker. Plantorna tog sig, växte till ganska rejält, men sedan hände ingenting. Så fortsatte det.
Så plötsligt, när luften svalnade av och vi fick lite regn satte de fart och knöt sig till små spetsiga huvuden och började växa igen. Vackra som sjutton är de, och jag har vakat över dem och fjäskat för dem hela sommaren, vattnat och plockat bort alla möjliga insekter och larver som attackerat.
I helgen bestämde jag mig för att skörda det största huvudet. Det var otroligt svårt. Jag har alltid svårt att skörda mina grönsaker, dels för att de är så vackra, dels för att det finns någon slags stolthet och förundran varje gång jag ser dem i trädgårdslandet. Att detta lilla frö plötsligt blivit mat. Jag gjorde det i alla fall, skar av huvudet och ryckte upp resten av plantan och slängde på komposten. Bra tänkte jag, mer plats åt de andra grönsakerna.
Helt fel och jättedumt har jag nu lärt mig av Farbror Grön (Johannes Wetterbäck) som jag hade nöjet att lyssna på igår. Johannes är en mästare på att odla grönsaker, han har lång erfarenhet av att odla på flera olika ställen och på olika sätt. Han experimenterar massor och utvecklar odlandet och flyttar på gränserna för vad som är möjligt hela tiden. Är du intresserad av grönsaksodling ska du absolut kolla in hans hemsida och Instagramkonto. Eller köpa hans bok,”Alla fingrar gröna” som är en otroligt vacker och väldigt hjälpsam handbok när det gäller att odla grönsaker.
Tillbaka till Kalibos. Hur ska man skörda då? Jo, man ska varsamt vrida loss huvudet och låta resten av plantan stå kvar. På med lite mer gödsel och vatten om det behövs, och vips kommer det att komma fram flera nya små kålplantor. Ibland kommer det bara lösa blad, som också går att äta, och om man har tur nya små minihuvuden som knyter sig. Allt enligt Farbror Grön. Jag ska definitivt testa med de plantor jag har kvar. Jag har redan gjort så med broccoliplantorna, och där funkar det i alla fall. De fortsätter att producera små buketter hela tiden. Farbror Grön kallar det att skörda skonsamt.
Hur smakade då detta lilla mästerverk? Gudomligt såklart! Jag tycker alltid det man odlar själv och hämtar in från landet direkt smakar mer än grönsakerna man köper i butik, samtidigt som det också har mildare smaker på något konstigt sätt. Så också den här gången. Så är den ju så himla vacker också.
Så lite bilder på trädgårdens solrosor som är som vackrast såhär i höstsolen.