Dahliorna

Så kom den, den första riktiga frostnatten, och tog alla dahliorna och en hel del annat med sig. Hösten och frosten kom väldigt tidigt i år, och det känns verkligen. Jag känner mig snuvad på vackra höstfärger i mjukt höstljus och den där tiden i trädgården när jag långsamt rundar av trädgårdssäsongen och förbereder för…

Continue reading

September

September. Jag var inte redo för dig. Jag var inte klar med sommaren, inte riktigt beredd att släppa taget. Och du ville höst. Du lät mörkret stjäla mina kvällar och frosten smyga sig på. Helt klart hade vi våra stunder. Då när du lät solen vara varm och snäll och du smög in vackra höstfärger…

Continue reading

Sommardrömmar

September har bjudit på en del vackra dagar med det där mjuka höstljuset, värmande sol mot klarblå himmel, storslagna solnedgångar och soluppgångar med trolska dimslöjor över fälten. Dock har det mest varit ganska grått och trist, och jag har svårt att hantera att kvällarna blir kortare så fort. Mörkret och jag är inte vänner. Så…

Continue reading

Augusti

En sista augustimorgon. Går ut i trädgården för att hämta min frukost. Så tacksam för allt jag så generöst blir bjuden på. Trots min lathet och dåliga omsorg. Trots att jag borde vattnat mer, planterat tidigare och hållit undan alla attackerande insekter. Trots det, så är trädgården som en fantastisk buffé av de vackraste godsaker.…

Continue reading

December

December. Månaden då nätterna brer ut sig till fullo på bekostnad av dagarna. Ett alldeles omslutande, kompakt mörker. Trädgården och jag i vila. Tända ljus i fönstren gör vad de kan, men kraftens låga flämtar svag, hoppets och längtans desto starkare. Håller fast i vintersolståndet så knogarna vitnar. Årets mörkaste, kortaste dag kom och gick.…

Continue reading

November

  November var kallt och fuktigt novembermörker som trängde sig på, krävde och tyngde ner. Dagar så korta att de bara kunde anas. Det blev dags att bädda ner, stoppa om och låta vila. Släppa taget och låta gå. Förbereda för kylan som kommer. November var också krispigt, frostigt novemberljus. Dagar då solen bländade över…

Continue reading

Så kan det gå – och plötsligt kan jag inte gå!

  Det här är är mina fötter som jag av någon konstig anledning fick för mig att ta en bild på förra söndagen när jag satt ute i mitt hörn och solade. Jag tyckte det var sådan häftig kontrast mellan solen som värmde och all snö och is runtomkring, så därav knäppte jag bilden. Några…

Continue reading